Det är nästan så att det låter lite som en saga. Det onda storföretaget försöker lansera en genetiskt modifierad gröda som, i grund och botten, innehåller gift. Den girige kommittén säger ja. Men, det finns en god kung med i bild. I det här fallet en miljöminister som gör något så tokigt som att bry sig om miljön. Han dyker upp och genom att förbjuda grödan slå kommittén på fingrarna. Aja baja! Snipp snapp snut…
Vad händer då? Jo, den indiske miljöministern blir anklagad för att vara bakåtsträvande och en ovän av vetenskaplig fakta, och storföretaget vänder sig till en annan minister istället.
Det var i oktober förra året som GEAC, Genetic Engineering Approval Commitée, godkände odlandet av en genmanipulerad aubergine i Indien (här känd som brinjal). Grödan har utvecklats av Mahyco (Maharastra Hybrid Seeds Co Ltd) med hjälp av Monsanto. Det var inte första gången den var på tapeten. Redan två år tidigare ansökte samma företag om tillstånd att lansera samma gröda, men fick bakläxa på otillräckliga studier och felaktiga rapporter.

Då kommitén godkände odlandet av ”Bt Brinjal” hade de haft sex dagar att utvärdera den rapport som låg till grund för beslutet, vilket utlöste ramaskri hos landets NGO’s, bönder och folkrörelser. De tre delstater som står för 60% av landets auberginer, Västbengalen, Orissa och Bihar, har alla sagt nej till grödan. Miljöminister Jairam Ramesh trädde sedan in i bild och fryste beslutet, offentliggjorde alla rapporter samt bjöd in till öppen debatt och möten öppna för allmänheten i sju olika städer landet runt. Den 9 Februari i år lades ett så kallat moratorium, ett uppskov, på beslutet.
I ett land där lite drygt hälften av befolkningen är bönder är varje utveckling inom jordbruket av astronomisk betydelse för dess invånare. Indien är den Gröna Revolutionens vagga och inte alls främmande för att, med statens hjälp, anamma nya odlingsmetoder. Trots detta har motståndet till GMO än så länge varit mycket starkt. Endast en genmanipulerad gröda odlas idag kommersiellt: ”Bt Cotton”. Det var år 2002 det första GMO-fröet spirade i det det indiska solskenet, då i form av den bomull som bioteknologi-jätten Monsanto förde in i landet. Man hade då tillfört en gen från bakterien Bacillus Thuringiensis, vanlig i många bekämpningsmedel.
Precis som i bomullen är det just Bacillus Thuringiensis man tillsatt i den nya GMO-auberginen. Man menar att om bekämpningsmedlet redan finns i plantan behövs detta inte köpas och tillsättas i senare skede, en fördel för både hälsa och ekonomi hos bönderna.

Indiska kändisar används i kampanjen mot BT Brinjal…
Fysisk skada hos de bönder som använder pesticider är inget nytt för Indien. Till exempel skapade bekämpningsmedlet Endosulfan stora huvudrubriker i början på 2000-talet. Denna pesticid sprayades från luften på bland annat cashewplantager i den sydindiska staten Kerala med många olika nervsjukdomar och exempelvis CP- skador och psykiskt handikapp hos närliggande bönder som följd. Centre for Science and Environment som testat allt från mänskligt
blod till grödor i närliggande vattendrag har funnit Endosulfan i samtliga, en kvinna hade till och med ett 900 gånger högre värde i sitt blod and vad som är tillåtet i dricksvatten.
Ett ”barn av Endosulfan” från Centre for Science and Environment”s hemsida.
Problemet med tillförandet av nya bekämpningsmedel är tid. Det tar tid att etablera deras säkerhet, för att studera dess effekt på omgivning och på dess konsumenter. Det är tyvärr tid man ofta kompromissar, vilket är anledningen till en sådan utbredd katastrof som med Endosulfanet. Det finns heller inga studier på den så kallade ”cocktaileffekten”, alltså hur olika grödor och dess tillhörande bekämpningsmedel agerar då den blandas med andra grödor och respektive bekämpningsmedel.
När det gäller Bacillus Thuringesis har man än så länge konstaterat skador hos getter som konsumerat BT bomullsblad, såväl som hudåkommor hos bönder som dagligen vandrat genom fälten och på så sätt haft fysisk kontakt. Problemet, återigen, är tid. Centre for Sustainable Agriculture India är skeptiska inte bara till vad för effekt en ätbar GMO-gröda kan tänkas ha på människors hälsa, utan även på miljön runtomkring grödorna. Test på Fillippinerna har visat att Bacillus Thuringiesis har varit närvarande i inälvorna hos de som ätit BT-majs. Man menar att det helt enkelt inte finns något belägg för att grödan inte skulle kunna vara skadlig för människors hälsa.
De som protesterar mot BT Brinjal i Indien har som sagt hörsammats, men det råder inget tvivel om att fröjättarna inte kommer låta en gröda de lagt oändligt mycket tid och resurser på att utveckla bara falla i glömska. Indiens teknologiminister Prithviraj Chavan har enligt Greenpeace India äntrat banan och plockat upp bollen åt storföretagen. Och det slutar inte här. I kön står nämligen godkännandet av inte mindre än 25 sorters GMO-ris, 23 sorters tomater, potatis jordnötter och så vidare.
Vad som sker återstår att se, men en sak är säker: med godkännandet av Bt Brinjal står mycket på spel, och ingen vet vem som bör bestämma spelreglerna.
Läs miljöminister Ramesh’s rapport här.
Sara

Papu odlar ekologisk brinjal på Kudumbams kursgård Kolunji, söder om Trichy i Indiska delstaten Tamil Nadu. Organisationen har verkat som koordinator för motståndet till BT Brinjal i området.



